Nu sitter jag på jobbet. Inte så mycket att göra men vi är underbemanade så tiden går fortare.  Tycker bättre om det.

En sak som är väldigt konstig är, jag jobbar för ett stort bevakningsföretag och sitter ute hos en kund. Kunden betalar bevakningsföretaget pengar för att de ska ha ett x antal som arbetar per pass. Ofta så vabbar folk eller är folk sjuka så det blir ofta underbemmanat. Här sparar ju x mycket pengar och vi som jobbar får inte ett tack. Vi borde få en del av kakan i alla fall.  Visst det finns inga vikarier och vi behöver inte vikarier men principen. Ibland är det mycket att göra och vi hinner knappt andas vi som jobbar, det är inte så det ska vara.

Det finns ju chefer och chefer. Många vet tyvärr inte hur man uppträder. Vissa har attityden du ska lyssna på mig för jag bestämmer. Detta håller inte i längden. Jag har haft många ceher under mina år i arbetslivet. Det är skillnad på utomlands och i Sverige. I utlandet är det ofta hearaki att chefen är högst och du som jobbar under honom/henne är inte värt mycket.

Fast utomlands har jag haft tur. I Österrike jobbade jag på ett fint hotell i servisen.Där  hade jag en chef från jogoslavien, antagligen hatade man henne eller älskade henne. Mina kollegor som inte var så populära hos henne hade det jobbigt. Hon kunde skälla ut mig, dock ej i publik och sen kunde hon skämta med mig. Att få en utskällning är aldrig kul, att få den på tyska är snäppet värre.  Vi kom väldigt bra överrens och om man behövde tröst kunde man få det. Jag tyckte väldigt bra om henne.

På arlanda har jag också haft en väldigt bra chef, också från fd Jogoslavien, här var det också antagligen hatar man hennne eller älskade man henne. Jo jag kom överrens med henne och hon tyckte nog bra om mig för jag jobbade hårt.

Min nuvarande chef är inte bra. Hon tar inte tag i saker och kan inte säga till. Hon försöker visserligen nu att ändra sig, bli hårdare men hon är inte en sådan person.